+47 75 77 51 00 poassta(alfa)arran.no

Sáme – dutkamobjevtas dutken. /// Samer – fra forskningsobjekt til forskere.

Bårjås 2011

Under några års tid har Árran medvetet valt att arbeta med personliga berättelser som ett genomgående tema i såväl utställningar, temakvällar, föreläsningar osv. I arbetet med Forskningsinstitutetet för urfolksstudier, har en av målsättningarna varit att forskningen som bedrivs om samer ska ske, i så lång utsträckning som möjligt, utifrån ett urfolksperspektiv.
 NOK 110    
Bårjås 2011A

Forord

Under några års tid har Árran medvetet valt att arbeta med personliga berättelser som ett genomgående tema i såväl utställningar, temakvällar, föreläsningar osv. I arbetet med Forskningsinstitutetet för urfolksstudier, har en av målsättningarna varit att forskningen som bedrivs om samer ska ske, i så lång utsträckning som möjligt, utifrån ett urfolksperspektiv. Därmed inte sagt att det bara är samer som ska bedriva forskning om samer för det är en helt annan fråga. Det handlar om att forskningen ska ta hänsyn till de normer och värderingar som finns i det samhället där den bedrivs. Personliga berättelser och forskning om samiska förhållanden, har mycket gemensamt, att man vill lyfta fram historier och samhällsfrågor som många gånger är osynliga i samhället, men som likafullt finns där och som påverkar människornas vardagsliv. Tematiken för Bårjås 2011 föll sig därför naturligt, Samer – från forskningsobjekt till forskare, eftersom de personliga berättelserna och de mer vetenskapliga artiklarna tar sitt avstamp från de tidiga erfarenheterna av forskare som samer har, till dagens situation där samerna själva är engagerade i forskningen.

De två första artiklarna handlar om sognepresten Olaf Holm, verksam i Tysfjord under 1880-talet. Den första artikeln skriven av Nils Kristian Sörensen, ger en bild av Holm som en man av sin tid och de förhållanden som då rådde inom kommunen. Den andra artikeln är skriven Roald E. Kristiansen, där det framkommer att Holm var en person som reflekterade mycket över sin samtid, kristendomen och samhället i stort.

Inga Karlsens artikel har vi valt att publisera både på lulesamisk och norsk eftersom det är en skildring av en person som valt att teckna ned sina minnen från en del av sin barndom om hur det var att växa upp som same och befinna sig längst ned i samhällshierarkin. I hennes artikel framkommer det tydligt hur de samiska barnen, men även samerna i stort, behandlades av den norska staten, under en tid då det var nationell politik att nationen endast skulle bestå av ett folkslag med en gemensam historia.

Marit Myrvoll, är själv same och antropolog och har valt att skriva om sina erfarenheter att komma till ett nytt samiskt område och där bedriva fältarbete om religionen och folktrons betydelse. Hon delger sig sina erfarenheter av vilka situationer man kan ställas inför i ett litet lokalsamhälle, såväl som same och som forskare. Hennes artikel tar även upp en del av de val och dilemman som en forskare kan ställas inför när denne bedriver fältarbete i en lokalmiljö.

Kirsti Suongir har valt att ta med oss på hennes egen identitetsresa, som tar sin start i slutet av 1960-talet på Hamarøy och hennes uppväxt som etnisk norsk, vidare till Tana där hon blir erbjuden jobb och mötet med en samisk kultur, som hennes blivande man tillhör och vad det får för konsekvenser för henne. Hon blir starkt engagerad i en tvåkulturell barnehage och skola i samband med att hon får egna barn. Det arbetet resulterar i att hon själv upptäcker sin väl dolda samiska bakgrund, vilket innebär att hon då finner sin plats i det samiska samhället på ett helt annat sätt än vad hon gjorde som etnisk norsk. Hennes resa och erfarenheter är erfarenheter som hon delar med många andra som effektivt assimilerats in i det norska samhället, till följd av erfarenheter som t ex Inga Karlsen lyfter i sin artikel. Framsidebilden är en bild av de skinnskor som fanns i Kirstis barndomshem. Syskonen trodde länge att skorna/gábmága var av tysk härkomst.

Elina Anita Sivertsen presenterar sin egen berättelse om sina erfarenheter att vara same i en universitetsmiljö, och dessutom vad som sker när man väljer att forska om samiskrelaterade ämnen. Man förväntas bära hela det samiska arvet på sina axlar, och vid själva examen hade hon en känsla av att det inte bara var hennes uppsats som skulle försvaras utan även det samiska samhället som hon representerade. I artikeln problematiserar hon begreppet objektivitet och det faktum att man förväntas vara neutral som forskare. Diskussionen om objektivetet och neutralitet blir central för många, när hon som same väljer att forska om det samiska samhället. Hennes erfarenheter utav att vara samisk masterstudent med samisk tematik är erfarenheter som många andra samiska studenter och forskare kan identifiera sig med.

Åsa Nordin Jonsson, skriver i sin artikel om att samiska normer och värderingar inte behöver stämma överens medde normer och värderingar som finns representerade inom akademin/forskningsvärlden och vilka konsekvenser detta får för urfolksforskare. Etik, urfolksparadigm och dekoloniseringsprocesser är begrepp som är centrala i Nordins artikel. Hon belyser att etiken utgår från de normer och värderingar som finns i samhället, vilket innebär att vad som är etiskt korrekt kan skilja sig åt mellan olika kulturer. Hon konkluderar med att målsättningen med urfolksparadigment är att det ska komplettera redan befintliga vetenskapsparadigm. Ur artikeln framkommer det att vad som sker inom den samiska forskningsvärlden är till stora delar synonymt med vad som i den gemensamma urfolksforskningsvärlden, eftersom det många samiska forskare strävar mot förenar dem med andra urfolksforskare världen över.

Oddmund Andersen, väljer att nyansera det samiska kulturarvet inom det lulesamiska området. Han presenterar det genom språket, kofter, samiska namn etc. Hans artikel visar på att man omedvetet kan stereotypisera regioner genom att lyfta fram vissa karaktärsdrag tydligare än andra, t ex i den lulesamiska regionen finns både Tysfjord/Jokkmokkskoften och Gällivarekoften, vilket inte många reflekterar kring, utan tänker främst på den förstnämnda som den regionstypiska. I artikeln framkommer det vilken betydelse samisk kulturkompetens har för forskare när de skriver artiklar.

Med årets nummer av Bårjås inleds en tematik som tar sitt avstamp från personliga berättelser som kommer att återkomma i Bårjås framöver. Vi inviterar därför dig till att berätta din historia. Árran är från och med 2011 ett av sex museum i Norge som är med i BRUDD-nätverket. Målsättningen med nätverket är att synliggöra det osynliga, stärka det svaga, lyfta upp det undertryckta. Låta den samiska vardagen och de samiska erfarenheterna bli en del av den etablerade historien och samhällsutvecklingen, något som syns och tar den plats den ska ha. Vi hoppas att Bårjås 2011 skall ge er läsare en god läsning och en del att reflektera kring.

Åsa Nordin Jonsson, redaktör   

Språk Sami - SamiskSpråk Norsk - Norwegian

Butikk

8270 Ájluokta/Drag
Tlf: +47 75 77 51 00
Faks: +47 75 77 51 01
E-post: poassta(alfa)arran.no